Är det inte dags att återupprätta böcker som den fasta punkten i faktastormen?
I dag har vi tillgång till mycket information, kanske till och med alldeles för mycket information. Det går att hitta "belägg" för allt på nätet. Till och med för att vårt östra grannland Finland inte existerar.

Den fysiska boken har idag hård konkurrens från andra informationsslag. Men i informationsöverflödet menar jag att det finns en möjlighet. Här finns en tom yta som böckerna kan muta in. En tryckt text kan du alltid återvända till, och där finns den, oförändrad och jämförbar.
Det är bra att ha olika åsikter. Men fakta borde vi kunna enas om. Men om böcker ska återfå sin status som "faktakällan nummer ett" behöver förlagen ta ett steg framåt.
Många böcker har återkallats och efterkorrigerats på grund av faktafel, och det blir dyrt för förlagen: Herman Lindqvists Historien om Sverige, Ann-Marie Åshedens Förbannelsen, Hanne Kjöllers En halv sanning är också en lögn. Det senaste uppmärksammade exemplet är det felaktiga namngivandet i Lars Noréns En dramatikers dagbok 20152019.

De interna processer för faktagranskning kan alltid bli bättre. Det finns många andra branscher att snegla på för inspiration: akademins opponering, undersökande journalisters "line-by-line" och katolska kyrkans upplägg med "djävulens advokat" är så anrikt att det blivit ett begrepp. Med bättre faktagranskning hade det inte bara blivit mer tillförlitliga böcker, jag tror också att det hade varit en trygghet för författarna.
I framtiden vore det bra om "jag har läst det i en bok" var en tung indikation om ett faktapåståendes tillförlitlighet.

Slutligen: Missa inte FörlagsDigiDagarna som äger rum 27-28 januari. Succén från i höstas är tillbaka, större än någonsin!

Niklas Windworth
Produktionsledare och redaktör